Så kan det gå..

Det var såhär. Idag skulle vi ta spårvagn för att se Johans (ÅTKSV's) match. Vi tog spårvagn 7, som vi skulle. Dock åt fel håll vilket vi reagerar på efter ca en halvtimmes färd. Då gick vi av på nästa möjliga station och hamnade i något ghetto långt bort utav helvete. Dock kom vi på rätt spårvagn sen och kom precis lagom till att matchen började. Tur? Ja.

En annan liknande incident var också när vi skulle till en annan match. På denna spårvagnen befann sig ett utlänskt lag som jag trodde var brasilianska men Emelie trodde att de var Turkiska. Så vi chansar på något mellanting. När vi gick på fick vi stå upp men de var "vänliga" och gjorde plats åt oss. Vilket vi dock avstod väldigt mycket.
Sen satte vi oss framför dom och dom för livlig diskussion om oss och kör något vi skulle kunna kalla ''Hejar-ramsor'' om/till oss. När de började peta och hålla på fick jag givetvis rage. Behöver jag nämna något om min korta stubin gällande dessa situationer? När vi skulle gå av precis sa jag "Fuck you" tydligt och klart för att tala om vad som gäller. Här i Sverige respekterar vi tjejer och även fast det är väldigt många människor på liten yta på en spårvagn respekterar vi ändå varandras personintigritet.

Och nu över till en väldigt rolig sak istället. På tåget hem inträffade denna minihändelse. Först och främst ska jag börja säga det att Sandra är Sandra och så är det med det.
Denna blondin sitter och dricker sin Redbull. Sedan sitter och och skrattar och pratar med oss. Men vad hon inte vet är att hon håller sin Redbull-burk upp och ner. Allt blev väldigt blött och kladdigt och vi får skrattpanik men känner att vi måste ingripa. Vi försöker torka med en godispåse, vilken resulterar till att allt blir värre.
Jag fick en snilleblixt och sliter bort av de dära "pappersgrejerna" som sitter på sätet bakom huvudet och Sandra använde den till att torka. Ack så smart jag fick känna mig i den stunden!

Detta var dock en väldigt liten del av dagen. Och i morgon bär det av igen. Men man lär sig väl av sina misstag.. För tillfället väljer jag att tro på denna klyscha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0