Jag känner mig som kaos. Har inte grubblat på länge, men när man hela tiden ska råka ut för folks idiotiska sidor får jag psykbryt. Men jag ångrar inget jag gjort, men jag ångrar att jag tog beslut om att göra det.
Och alla chanser jag haft? Varför har jag inte tagit dem? Jag har ju förfan levt i socialt överflöd men inte förstått något av detta. Jag har liksom tagit allt för givet.
Men när jag faktiskt tog tag i mig själv och grejade det hela, så bara verkar det som att det skiter sig.
För att våga vinna måste man ju våga satsa. Men då måste man också misslyckas för att sedan veta att man vunnit?
Ska inte visa mig sårbar något mer. Jag vet att jag faktiskt är starkast i världen