Du som hade allt att säga, säger ingenting


Just nu, just idag, just i denna sekund
har just, just jag fått nog.
Jag ska lämna den här hålan
med blåljusen på.


Fyfan för den känslan när en vän mår dåligt och inte orkar mer.
När man känner sina egna tårar bara för att man vet precis på pricken hur just den personen känner.
Att sitta där, kluven och inte veta vad man ska säga även fast man vet precis de rätta orden så känner man sig värdelös.
Att veta att man inte kan hjälpa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0